Smilla in Skivarp

Det har slarvats med bloggandet det kan inte förnekas. Så jag tänkte att jag får rycka in. I lördags var vi hos tant Eva och släkten i Skivarp. Rätt som det var kom det en bil och ut hoppar min syrra! Vi blev jätteglada allihop. Nja, kanske inte Smilla hon verkade snarast lite förskräckt. Hon var ännu mindre än jag och grå. Grå har hon alltid varit men hon har faktiskt varit större än jag. Fast det var ju evigheter sedan. Nu kände jag mig faktiskt riktigt biffig vilket var skönt som omväxling. Hon tyckte bäst om Sakita och mormor.

Smilla och husse Patrik.


Mormor lade beslag på Sandra.


Eva bjöd på vaniljvispar och då var hon inte blyg den där Smilla.


R-tan passar på när ett knä är ledigt...


Smilla flörtar med kameran.

Jag försökte busa upp henne hela eftermiddagen men det var först framåt kvällen hon smälte lite. Och då tog Sandra och Patrik henne och åkte hem. Men jag hoppas vi kan ses nån mer gång nu när jag äntligen börjar få fart på henne.

Skam den som ger sig!


Kom igen nu då!


KOM IGEN!


Jag visste det! Hon är rolig och kan busa!


Hon är också något av en matte(och husse-)gris...