Kämpinge

Det är ju lite tråkigt att gå ut när det är så här kallt så vi har gjort ett nytt försök att lära oss att sticka. Det går sådär. Vad vi skulle behöva är tummar! Då hade det säkert gått bättre.



Det blir mycket mys i rutanfilten på soffan. Det är R-tans filt men Valborg får också ligga under den tills matte sytt en filt till henne också. Då planerar vi att ha dubbla filtar.



I söndags var vi i Kämpinge med våra kompisar Allis och Anna Karin. Det var länge sedan vi var där för det har varit kallt och blåsigt och så har Valborg löpt, så det har mest blivit koppelpromenader i stan för vår del. Men nu fick vi äntligen sträcka på benen ordenligt igen.

Vi spinkulerar lite med Allis.



Det är skönt att få sniffa ifred utan att nån drar i kopplet hela tiden.

Man får inte dricka saltvatten.

Här har vi hittat nåt äckligt. Matte säger det som om det vore nåt dåligt...

Konstig men snygg bild på Allis.

Konstig bild på Valborg. Snabb som hundan är hon!

Elliott och Katarina

Idag var Elliott och Katarina här och fikade. De är så fina! Katarina känner vi sedan länge men Elliott är ganska ny. Vi har träffats förr, men det bästa är när han kommer hit så att man kan ta en ordentlig titt. Han är en ovanligt liten människa. Man måste vara snäll mot honom. Annars skäller vi! Tänk på det allihop!

Katarina har ett huvud också.

Elliott är en lustig liten figur. Att han sedan öppnar för möjligheter att undersöka soffbordet gör ju inte honom mindre fantastisk. Vi gillar honom.

Småland

Igår så bar det av till Småland. Det var rätt länge sedan vi var där. Men det brukar alltid vara trevligt. Man kan säga att man känner sig som hemma där. Fast kanske inte riktigt. Jenny och whipparna bor ju där. Och man sover i sovsäck där. Det tycker jag är jättemysigt. Varför gör man inte alltid det?

Valborg och matte åkte till Växjö på utställning. Jag är glad att jag slipper. Jag har aldrig gillat det. Så nu har Valborg tagit över den biten. Det kom en jättesnäll hundvakt som heter Kristin och passade mig och Memphis. Jag satt i hennes knä nästan hela tiden.

Växjö

Vi har varit i Småland i helgen. Matte glömde i vanlig ordning kameran så vi har inga bilder. Först hälsade vi på Memphis och Bianca och Jenny. Det är så himla kul och spännande att jag inte riktigt vet var jag ska bli av!

På söndagen åkte jag och matte själv på utställning. Det var jättespännande, nästan lite läskigt om sanningen ska fram. Det var fler än vi som tagit sig dit om man säger så. Jag fick en röd väst som är hur snygg som helst. Och bra passform vilket inte är så lätt att hitta till min figur.

Jag skulle visa opp min kropp för en domare som heter Espen Engh. Matte döpte genast om honom till Espen Sträng. Jag fick en etta och Hp och vann min klass. Hp betyder att jag är lovande. Domaren tyckte att jag var en liten ädel feminin tik med mycket tilltalande helhet. Fint uttryck, snygg siluett, balans i vinklar fram och bak, mycket bra päls och lite annat som vi inte talar om. Matte var nöjd och det är ju huvudsaken för själv bryr jag mig inte så noga. Jag visste ärligt talat inte ens att jag är ädel.

Sedan åkte vi hem till Jenny igen och passade Memphis för Bianca och Jenny skulle också på utställnigen och R-tan och Memphis hade haft hundvakt. Det var väldigt skönt att komma till ett ställe där man kände igen sig och alla vovvar. Och nu är vi hemma och det är ännu skönare! Zzzzz....

Tjeckiska munkorgar för jätteitalienare

Munkorgarna från Tjeckien har kommit. De passade inte så där jättebra. 18cm blev 22,5cm. Ganska mycket på ett italienarhuvud... Så de är på väg till Tjeckien igen :(

Ben

Ibland får vi ben. Matte är inte så glad för att man äter dem i soffan. Hon spänner ögonen i en på ett ganska obehagligt sätt. Då får man ta sitt ben och springa en runda.


Talk to the ****

Hösten

Fy vad vi inte tycker att det är skönt när det börjar bli höst på allvar. Ute alltså.
Då får man njuta av livet inomhus istället. Det är mysigt även om några av våra gäster ibland missförstår oss.



Vi har haft stickejunta. Vi klämde och drog i varandras stickningar och garner och tittade i stickböcker. Mattes mamma är lite rädd för oss. Fast vi försöker visa allt vi kan att vi bara är snälla och roliga. Det var hur som helst väldigt trevligt. Moster Annika är inte rädd för oss. Man ser tydligt vem som är vem på kroppsspråket...



Vår bästa kompis Annie som bor i England har också varit och hälsat på. Först var hon mattes bästa kompis men nu är hon vår bästa kompis också. Vi delar på allt!

Eftersom vi träffas allt för sällan har vi alltid mycket att prata om när vi väl träffas. Matte och Annie brukar tala i telefon ibland, men det tycker inte jag om.



Valborg tigger.


Valborg tigger lite till.